So, Iman Zharfan dah balik KL. He was here since Thursday night. The thing about Iman, he's a happy baby. Malam tu, masa baru sampai, he was sleeping. The minute he entered my house, i called his name out loud and dia pun terjaga. Uminya letak atas tilam yang aku sempat bentang. Dia mamai and bila i sat near him, dia macam merengek. But dia kan happy baby. Tak sampai 5 minit, aku agah terus dia senyum-senyum kat aku. He hugged me, he kissed me. Sampai la tengah malam, Umi dan Abinya dah tidur pun dia still main dengan aku.
When i asked him where is Opah Andak, he pointed at my Mak. When i asked him where is Umi, he pointed at his Umi. When i asked where is Pak Long, he pointed at my Along. And when i asked where is Aunty Mazni, he pointed at me with his cheeky smile. My heart melted right away. How can i not love him?
Tadi balik tak sempat jumpa. Makcik Timah and i was doing some shopping for the bookshop. Abang Izul ikut in the first place tapi entah macam mana boleh terpisah and Abang Izul tak dapat cari kami. So, dia pun gerak balik sebab nak catch up dengan hal lain. Tak sempat nak peluk cium Iman. Sobsss.
I'll miss you, Iman. :(


No comments:
Post a Comment